Bloppis

Rosa fluff har startat en bloppis. Vilken bra idé, det vill jag också ha. Har en Marimekkoklänning stl 36 till salu som jag ser ut som en jättebebis i bland annat. Rosa Fluff gör även väldigt tjusiga smycken, men då heter hon yey-yehgirl. Right?

Pridefestivalen

Säg det företag som INTE är här. Strax sjunger/pratar Christer Fuglesang. Ville o jag cruisar...

Andra bloggar om Pride, Europride, Christer Fuglesang,

Mamma mia

Andra bloggar om Mamma Mia, Meryl Streep, Pierce Brosnan, Abba

Blonde on blondes

Iakttagelser från Dubrovnik. Skillnaden mellan en ryska och låt oss säga en svensk medelklassblondin- är framförallt skorna. Ju bekvämare skor hon trampar runt i desto högre chans att flickan är av akademikerfamilj från Bromma.

Man kan även tänka sig att svaret på den hypotetiska frågan: varför är de flesta svenska kvinnorna så fult klädda? Jo, för att vi har råd. Det har inte de unga wanna-be ryskorna.

Men om de nu vill knipa sig en riktigt rik man med klass? Satsa mindre på solbränna, klackar och fejktuttar säger jag eder. Satsa mer på Dostojevskij. Med de där porrskorna hamnar ni inte så högt som ni skulle vilja. Fast i och för sig: de ryska oligarkerna (eller vad de är?) de hänger i hasorna...de har ju cash, hus och konst.

En annan skillnad är för övrigt just pojkvännerna: de svenska blondinerna ses oftast med en nedklädd lufs i samma ålder bredvid sig. De ryska har en minst tjugo år äldre mycket välklädd pojkvän.

Andra nationaliteter: De amerikanska blondinerna kan indelas i två kategorier:
1: De vulgära och de riktigt rika.
2: Hilary Clinton-blondinerna. Diskreta och svala Washingtonblondiner. Real Estate blondiner. I bland är de så diskreta att det inte ens syns att de är blondiner. De om några har råd att vara fula.

Franska blondiner: Har bara sett en sort. Det är en slags kortbent frisk stadig nordeuropeisk typ, oftast utan smink. Inte så olik mig själv.

Vad gäller svenska blondiner så har vi följande kategorier:
Akademikerblondiner
Såpablondinerna (Caféblondinerna?)
Top notch-blondinerna ( ja alltså de kungliga)
Mediablondinerna (jag har säker glömt några, fyll gärna på)

Sedan har vi spanska blondiner, tyska blondiner, holländska blondiner, asisatiaska blondiner (high fashion), grekiska blondiner och icke att förglömma: mellanösternblondiner: Arafats fru Suha Arafat.

Jag får bygga ut det här resonemanget vidare så småningom märker jag. Det behöver ritas scheman och dras pilar och jobbas i Excel. Kanske tillsammans med någon villig statistiker? Matematiker? Men vilken fråga ska vi ställa till materialet? Visa mig ditt lands blondiner så kan säger er hur ert ekonomiska läge ser ut?

Bilden jag fick i Dubrovnik är i alla fall denna: Ryskorna VILL IN och UPP och deras hår och kroppar är DERAS ENDA BILJETT. Och vem kan fördöma denna strävan? Det är dock alltid vemodigt att skåda ett par där den ena parten ser för porrig och ung ut och den andre är för gammal och rik ut. Men den åldersskillnaden kan nog öka här hemma också om jag spår konjunkturen rätt. Jag får ta och ringa SCB. Dags att vara journalist. Semestern är slut.

Dubrovnik

Cavtat

Podobuce

2 minuter i Dubrovnik

Sagolikt vacker stad. Roligt att titta pa turister fran all varldens horn. Ryskorna! Jag sager bara ryskorna! De hoga plattaskorna! De perfekta kropparna. De kritvita langa blonderade haren. Ah, jag vill skriva den stora berattelsen om blondiner och "blondiner". Det handlar om ekonomi forstas. Vilken blondin fran vilket land haller vilken alfahanne i hand? Nu aker vi till Podobuce. Pa slingrande vagar. Ajoss.

Pub rules

Vi köpte: 2 par skor, 3 par byxor, 1 svart topp, en svart läderväska. Nu är vi fina när vi far österut.

Mellanlandning

Hemma igen. Vi har haft det bra.
Som en enda lång dag utomhus.
Hyfsat sams.
Fint väder.
Mycket spel och promenader och grill.
Hemma?
Det luktar gott. Ektalyptus.
Njuter av att det kommer rent vatten i kranen.


Har läst:
Halva "Kalevala" (Toppen!)
Halva "Herrarna i skogen" av Kerstin Ekman (Toppen!)
Delar av "Bombi Bitt och jag- när Vricklund slåss med en ål, han dör inte av köttsår, han.
Delar av "Människohamn", tröttnade när spiritus dök upp.
Några "Just så historier" av Rudyard Kipling.
"Mio min mio".
"Herr Arnes Penningar".
"Ett kambodjanskt fängelseporträtt" av Vann Nath (hemskt vittnesmål men var inte imponerad av stilen)
"Pornografens död" av Werup som jag redan nämnt.
"Gömslen" av Lars Lundkvist.
"Gör vad du vill" av Erlend Loe (ja, suck boken var en besvikelse men jag hejar ändå på honom. Han har "det".)

Mycket New York Review of Books och lite New Yorker (New Yorker är egentligen mer lätttillgänglig eftersom skribenterna är "jämnare" och klarar av att öppna ALLA ämnen åt mig. NYROB är nördigare och mer esoterisk. Vissa texter briljanta, andra ointressanta även om de är välskrivna i konventionell bemärkelse.)

I morgon åker vi till Kroatien och Dubrovnik och hälsar sedan bland annat på Ana U. Vad ska jag läsa? "Herrarna i skogen" får åka med. Sedan vill jag nog ha något biografiskt historiskt manligt. Montefiore? Och ett gäng olästa New Yorker. En bok om ekonomi? Måste packa till alla nu.

Läste för övrigt om Ulf Lindes känsla för jazz...
Kan inte någon någonsin VÄGRA inspireras av amerikansk populärkultur?
Det är ett framgångsrecept i detta rike. Ett sätt att bli någon. Hiphop. Då som nu. Inget nytt under solen.

Poesi och jazz

Poesi och jazz=illamående och olust har jag alltid tyckt.
Till och med när jag själv stod på scen och läste dikter med jazzmusiker bakom mig tyckte jag det var hemskt. (En Norrlandsturné för länge sedan med bland andra Stig Larsson)

Inget fel på jazz förutom att det är en stelnad konstform. (ja ja jag är uppvuxen med den och kan nämna en mängd jazzartister som jag verkligen tycker om) Men det mesta? Härmapekultur. Epigoni. Begreppet JAZZ här är förra seklets avantgarde som stelnat i en pose. Blivit något fint och mysigt.

Den ultimata mardrömmen är för övrigt att tvingas lyssna på en man i svart polojumper som spelar brölande sax bredvid en poetkvinna som lustfyllt reciterar sina ord med slutna ögon. Tänk att folk betalar för att utsättas för sådant? På Klådans Forum. Jag betalar för att slippa! Mycket!

I en text om konstnären Torsten Andersson jag nyligen läste nämnde Lars Nittve (Moderna Museets chef) att han kände en liknande olust inför konst som associeras till begreppet JAZZ.
Så jag är inte ensam om att inte gilla det som varit ifall nu någon skulle få för sig det.


Men egentligen ville jag bara säga att jag läste "Pornografens död" från 1988 av Jaques Werup på landet och tyckte mycket om den.
Jag var helt övertygad om att jag inte var en sådan som gillade Jaques Werup och har aldrig läst något av honom förut.
Men "Pornografens död" (Mathimlen!) är något för oss. Vad hände med alla pornografer?
Nyss googlade jag på Jaques Werup och fann då en wikipediaartikel i vilken hans konst associeras med jazz.

Så nu sjönk han ett par pinnhål igen tyvärr.

Vi ska inte syssla med det som redan stelnat, Jaques.

Kväll

Sturködagen

Vi sjunger ''lev livet levande''.

På natten

Låg vaken länge och kalevala sjöng i mig och sikar och skog var inte
långt borta. Inte heller ekonomin som poeterna är så förbenat usla på
att skildra. Att skönja något som sjunger i en om natten. Nu kokas
kaffet, strax vaknar barnen, mormor sätts på tåg. Det är ännu sol. Vi
har det bra. Men jag vill till ensamhet. Snart..sjunga.

Högläsning