Den nya och den gamla säger hej

Sjung på torget

Ska snart gå ut på torget och sjunga en sång om samtiden. Den går i moll men i bland blir den ljus. Fyra stämmor räcker inte. De är många. De sjunger i mitt huvud. Men den allra viktigaste rösten saknas. Basen. Kanske finns den där i morgon. Jag är rädd. Inte för rösten men för att sjunga falskt. Att lägga rösterna fel, skapa falska orkesterstycken. En ny vän kommer på middag. Mobiltelefonens kamera är okej men inte mer. Sony Ericsson K850i  (5, 0 megapixlar )Har precis lyckats koppla i hop den med bloggen. I dag ska köpas pelargon. Dyr pelargon. Den enda blomma jag klarar.

 

Mathimlen och den bulgariska tjuven

Läs Mathimlen i stället. När hon väl skriver ja då skriver hon.

After Ski

Är i Vemdalen. Har åkt skidor i solen hela dagen. Skulle lätt kunna
bli skidfreak. A o V är superduktiga. O måste tränas till nästa år.
Från det ena till det andra: varför kallas inte arbogamorden för
bloggmord? Nu vankas det lamm..och rotfrukt..vin.. viva vemdalen!

Åh, nej Svan, håll dig borta från Dödens Sjö

"Du skall inte koka en killing i dess moders mjölk"

Webbar och har mig och skriver och intervjuar folk för glatta livet och funderar över Vemdalen och hur man ska se ut i skidbacken i helgen. (80-tal känns rätt: rosa gult och vitt)
Fick debutanten Sara Mannheimers roman i brevlådan går. Älskade detta (kosher)råd som boken börjar med:

"Du skall inte koka en killing i dess moders mjölk"

Min man förekommer på ett gestaltat sätt i boken tror jag. Under namnet "Eve"....Och Magnus William Olsson är förstås "Sam". Och Ola...är inte det A...?

Men say no more nu Jenny Morelli. Det är ju trots allt en roman! En gestaltning!

Men inte viker han tidningarna, han "Eve"!

"Vem är sann", sa Sam.

Grim Fandango

Nu har även Olle fått spela världens bästa dataspel. Sista banan strax innan Hector Le Mans och Eva blir till blommor....

Människans under

Hemma igen från en litteraturresa med Finlandsbåt med jobbet.
Damer. En och annan make. Författare. Författares makar.Cigaretter med författare i rökhörnor på heltäckningsmattor. Lite rött vin.

Det som satte sig djupast var när Espmark läste högt och långsamt ur diktsamlingen Vintergata. Det var en dikt om en Mariafigur i trä med ett sköte av trä som en gång lockades till ett leende.

"den som upplevde undret

människans under

var jag"


Läs även andra bloggares åsikter om litteratur, författare, kjell espmark, poesi

Jag tror jag älskar dina berg Iran

brandmän har 8 år gamla telefoner och dör 2001

jag är hög och flyger rakt in i solen

jag heter Cassandra

det har jag alltid gjort

jag ser kött överallt

men övar mig i att se tomheten

det runt omkring

vita vita vita

rymd och evighet

mil mil mil

här vill jag alltid vara

Där människan bor:

de väljer dal framför bergstopp

de gillar det plant

det blir streck och gata

om nätterna ljus

men nu

vitt vitt vitt

evighet

Oljerören skär som blod genom allt det vita

Jag vill inte ned, Iran, helst inte här

Viera de Mello dör mellan golv och tak

strax västerut

Med ny flickvän och allt

En korsning mellan James Bond och JFK

ack ack

Och Sal irrar runt på Pearl Street

för att ge ett enda hus värdighet och historia

ger sig inte heller

gräver och gräver i arkiv

som en viss typ av män plägar göra

utsmetad över jorden och i tiden

Bakom Kahlil Gibran står en

kärlekskrank amerikanska

Vissa blir stora på ett fjuttigt sätt

Just hans självupplevda fjuttighet

fick honom att supa sig till döds

Uppkomlingen kunde visst inte hantera

transformationen

etablissemangets dörrar

hölls ohjälpligt stängda

att du var så bergig

jag tror jag älskar dina berg iran

men jag vill inte ner

Är det därnere jag lever?
På en sådan punkt?

Där framhärdar man sitt liv sålunda...

Det är svårt att vara prick, Kahlil, jag vet

det är därför det blir svarta streck i vit bok

Men du gav ju ändå vissa en känsla av att deras liv

är mystiska, att de egentligen är stora

Är det så konstigt att vi prickar behöver

poesi som tröstar oss för att vi är små?

nu hör jag litteraturhistorien fnysa

sånt pysslar inte vettiga poeter med

jag tycker om

bilder och och när ögonblick blir frysta

bevarade åt mig

Damen med smala jeansklädda ben ber mig vakta hennes sömn

Hon talar som en jungian men påstår sig vara psykiater

Så…här bränner de alltså folk, här stenas kvinnor

Det verkar vara vinter i hela Iran

Vägar leder till mindre vägar

leder till små byar

tar slut

Vem vet att vi åker här?
vet amerikaner det?
Luftrum över Iran

och jag vaktar främlings sömn

vad gör jag här?

Åh, jag är flygande get som älskar berg

jag är prick, jag är ingen

Läs även andra bloggares åsikter om flyg, iran, kahlil gibran, new yorker, Viera de Mello, irak, dikt, etablissemang, obetydlighet

Aldrig sett maken till unge

In progress

En flik av himlen -

det är allt vi nånsin kommer få

Jag kan redan se den

fast jag bara står i mitten...

ligger inte ens

Käkarna knakar

i munnen en lätt metallsmak

medicin? ger de döende medicin?

Bloggar+Google=konsumentmakt

Av min webbstatistik att döma anar jag att någon nyligen på Ticket Selections marknadsavdelning googlade på "ticket selection" och hittade bloggtexten Ticket Selection Elegi.

Bloggar+Google=konsumentmakt, har sagt det förr.

Jag har precis läst en saga av McCall Smith för O och V som var lite för graphic för O tror jag (ett dumt par skar sig själva i magen för att få ut hämningfulla pärlhöns, det tog ett tag att reda ut varför för O) och nu ska jag bädda om V och läsa en bok om diktaturer särskilt om Nordkorea och sen SOVA. M tar hand om ester på restaurang, yes.

Var i Skogås i dag och intervjuade en klok person som kämpar för mänskliga rättigheter i Irak. Vi satt och drack kaffe i en mögelskadad källare på varsin giftgrön plaststol och pratade om viktiga saker. Det här yrket kan kännas så bra i bland. När det bränner till. Men nu måste jag bädda om V.

Hus och räkor

Olles nybyggda hus där Kalle och Kalle bor med sin fotboll.....V gör läxor

I fredags innan "Music for a darkened theatre" på Södra Teatern åt vi varsin räkmacka på KB. för 158 kronor. Räkor- bigtime, lite Calzone-känsla...för lite majonäs...

Theo Jansen heter han

Fler filmer finns att skåda här. De rör sig med vindkraft! Han leker gud.

Penetration nej tack

År 1946 skrev journalisten och poeten Sanfrid Neander-Nilsson en bok om svenskens nationalkaraktär och liknar däri svensken vid en besynnerlig psykopat. Enligt honom har svensken svårt att få kontakt, han är trist och har det tungt, livskänslan bottnar i förmågan att uthärda.


Men det bästa: svensken hyser en obegriplig obenägenhet "att psykologiskt vilja penetrera en motpart, av vad slag och av kön han än må vara".


Ur boken "Är svensken människa - gemenskap och oberoende i det moderna Sverige" av Henrik Berggren och Lars Trägårdh som jag fann här på en hylla...

Jobb och familj