Snabbt ihopsamlad kanon plus dotter

Läs även andra bloggares åsikter om kanon, litteratur, läsning, föräldrarskap

Kovalam, Proust och Lessing

Lite brunare, lite mer beläst och med ett par dikter i bagaget har jag återvänt från sju dagar i Indien. Indien väckte mersmak. Den lilla byn Kovalam där jag hamnade var helt okej. Geschäftig och Magaluffigt på stranden mitt i stan, men det gick att ta sig till lugnare stränder norrut. Byarna inåt land är så fattiga och det är så stora konstraster mellan fattig och rik. Bra att indierna också var synliga på stranden. I helgen var vi turister i minoritet. Komplicerat land som väcker nyfikenhet. Hinduism...hmmm? Kastväsendet..? Vem är medelklass? Hur bor de? Blev av med plånbok med alla pengar och visakort första dagen vilket ställde till en del bekymmer. M fick skicka pengar, irriterande att pyssla med sådant när man INTE alls vill pyssla med sådant. Väl hemma igen är det som jag har en stor ljus varm tidsbubbla inuti. Har skytt sällskap och dragit mig undan. Ätit curry och nanbröd och rökt lite indiska cigaretter men det har jag slutat med nu. Gjorde en hastig tur ned till Indiens sydligaste udde, Cape Comorin och såg statyn av poeten Thiruvalluvar som skrivit Tamilerna bibel. Som jag ska leta upp.


Började under veckan läsa "På spaning efter den tid som flytt" och är djupt imponerad men fann den inte direkt underhållande om man säger så. (Fast jag förstår att Mathimlen inspireras av Proust för hon är en människokännare och iakttagare på samma sätt som han.) Men jag tappade tråden om och om igen. I "Swann och kärleken" tänkte jag flera gånger "ja ja, jag vet att du är svartsjuk men kan det inte hända något snart." Han är ju ingen dramatiker direkt. Dostojevskij har det där "plötsligt öppnades dörren och in rusade...." Nej, jag kommer inte kasta mig över nästa del. Men vilket språk, vilken psykologisk iakttagelseförmåga: det här om Legrandins snobbism tyckte jag var strålande:

”han kunde inte själv vara medveten om att han var en snobb, ty man känner endast andra lidelser och det är endast genom andra som vi kan veta vad vi vet om våra egna. Ty oss själva påverkar de endast sekundärt, genom fantasin som låter de ursprungliga drivfjädrarna avlösas av andra, mera anständiga. Legrandins snobbinstinkter skulle aldrig inge honom tanken att gå och hälsa på en hertiginna. De gav istället hans fantasi i uppdrag att framställa denna hertiginna så tilldragande som möjligt. Legrandin nalkades henne då med självaktning i tron att han följde sin dragning till intelligens och ädla egenskaper, en dragning som var främmande för en tarvlig snobb. Endast hans medmänniskor kunde veta att han verkligen var en snobb, ty eftersom de svävade i okunnighet om den förvandlingsprocess som genomfördes av hans fantasi, såg de Legrandins yttre uppträdande i stora världen, i omedelbar anslutning till de motiv som låg därunder.”

Så träffande och kul!

Sedan läste jag första delen av "Våldets Barn" av Doris Lessing och kände stark identifikation med den där unga uppstudsiga flickan i Rhodesia 1939 och ska ta itu med nästa del. Det där att hon som tjugoåring gifter sig mot sin vilja eller vad man ska säga, det känner jag igen väldigt väl...

Och om jag under tystnad gått baklänges in i mig själv den här veckan så kan meddelas att längst därinne är det alldeles tomt och ointressant för er, fast vilsamt för mig. Jag tror på sol, ensamhet, penna, bok. Eller för att citera Prousten: Jag tror på ”the fruitful miracle of a communication in the midst of solitude”.

Läs även andra bloggares åsikter om kovalam, indien, marcel proust, doris lessing, thiruvalluvar, ensamhet, sol

India Hello

M fyller år!

Blev firad nyss med kaffe och små äppelmazariner från Stadsmissionen. Fick Jonas Karlssons noveller av A. Jag läste några. De var bra. Kom att tänka på när man målar kroki. Då är det inte bara kroppen man målar av utan tomrummet runt kroppen. Det tomma som uppstår i glipor...det som inte

Fredagsmys

V är noggrann när han lägger i skålarna...rättvisa är a och o

Pressvisning Moderna Museet

Tid och Plats: Rio de Janeiro. Lars Nittve till vänster, Paulo Venancio Filho till höger. Clemens Poellinger utanför bild. Jag önskar att även jag haft mina brillor på mig...

Som vanligt hörde jag inte men det tror jag inte någon annan gjorde heller. I stället tittade jag på tv där brasilianarens engelska var textad.

Sen i starten

Anders Paulruds vita satinlakan ligger i en kista i min källare kom jag på häromdagen. Varför de gör det kan jag berätta lite senare idag. Det har med Kjartan Slettermark att göra. Jag gillade också honom, Anders alltså. Han var lika snäll mot alla. Det ska man vara. Men nu måste jag cykla till Moderna. Meningarna kommer som de vill och jag kan inte mobilblogga vilket smärtar mig. Man verkar inte kunna byta ut ett blogger account mot ett annat i sin mobil.

Scary Mary

Jag vet inte varför men den här långhåriga damens uppsyn skrämde mig. Särskilt det här var läskigt: " har fördjupat sig i existentialism, buddism och feminism. "

Vad var det man skulle fråga?

På Rouge

På Tibblehemmet

Kastner får följa med till Indien

Fabian Kastners text om nonsenspoesi i Svd var en av veckans bästa.
Bengt Ohlssons krönika var inte heller dum. Fabian Kastner ...? Han kanske ska få följa med till Indien. Strages text om att han gett Arn för högt betyg har jag redan rapporterat om. Jag har också hört talas om en text av Sara Stridsberg som handlar om Nabokovs Lolita men den har jag ännu inte funnit. Den kan också vara av äldre datum. Nu: morfar!

Tomathoran!

Om upphovsrätt och lite om döendet i Let´s dance

Jonathan Fried skriver hos Fokus apropå fildelningsdebatten, länken från Stattin.

"Kreativitet är en mänsklig egenskap, inte något man ärver av sina kulturelitföräldrar eller får utdelat av institutioner. Och det kreativa svenska folket verkar idag utanför upphovsrätten, ofta i strid med den."

Upphovsrätt är väl det mest intressanta jag vet just nu. Fast jag fattar inte direkt kopplingen mellan att vara kreativ och att själv fildela.

Och vad gäller Let´s dance så lade jag och A våra 5,70 SEK på Danny Saucedo och partner. Vi gillade Lampenius och jag grinade första dansen när hon uppträdde. Hon ville så mycket. Jumbon Ulf Larson var en rysare. En dansande döende. En som inte borde vara i tv. Så hemskt att skåda så att det var intressant. ( A associerade till sin inte helt friska morfar) Men man började i alla fall fundera över sina egna känslor och ställa sig frågor som vad är "liv" Vad är "döende" osv. Jag hade honom som dramalärare för övrigt på 80-talet. "Han borde fortsatt vara tjock" var min kloka dotters replik och jag instämmer.

Heja Museum!

Ett självporträtt nyss taget på Moderna Museet med Jonas Dahlbergs toalettinstallation och någon gymnasieelevs kvarglömda papperslapp om olika gruppindelningar och vilka som skulle vara med vem osv. Det HJÄLPER att gå till Moderna. Särskilt när det inte är en massa folk där. Återsåg bland annat Ingrid Orfalis gamla läppstiftstampong. Gud, vad jag tyckte den var modern när jag såg den första gången i början av nittiotalet. Heja Moderna! Heja offentlig konst! Efter museibesöket begav jag mig raskt till Gondolen där jag intervjuade två akademiska hotshots. Det gick så där. Jag hörde knappt vad de sa och framstod som dum i huvudet. Men det löser sig nog.

Trummor med långt hår

Terence Koh. Finns mer hos Saatchi

Övre medelklass, se hit!

Myran, släng dig i väggen! Now we maybe snackar Arne Jacobsen-stolar. "Mågen" från 70-talet. 23 000:- för fyra slitna. Hittills.

Tjoho

Jag har precis ställt in maten i köket. Nu hör jag min dotter sjunga en trappa ned. RHCP? Själv ska jag alldeles strax traska ut i regnet och mörkret och hämta O på dagis. Därefter ska det hackas grönsaker och göras wok med kyckling och ingefära. I går åt vi Peter Englunds soppa. Den rekommenderas. Man kände sig allt lite litterär där man satt och surplade. Har precis fått färdig en text som jag hoppas jag kan stå för. Roliga Fredrik Strage i DN idag som går och lämnar hundralappar utanför bion. Skulle jag sett filmen Arn vore det just på grund av hans 3a i betyg. Nu måste jag gå.

Zzzzzzzzzzzzzzzzzzz

Emily L

Av Marguerite Duras. Sara Stridsbergs förord är helt otroligt fint. Jag satt och rös i tunnelbanevagnen.

Turkost proppskåp?

Rött proppskåp?

Grått proppskåp?

Kan man måla dem? Kan man göra dem vackra? Jag ska i alla fall ta ur och diska alla proppar...Måla skåpet rött? Turkost?

Burberry &Jesus

Mina julklappar i hallen som nu strax ska målas vit. För kännedom är den gula burken en sparbössa. Strutarna är från Ikea och kostade 9 kronor styck.

40-årskris? Moi?

Hjälp, jag har nyss bokat en resa till Kovalam i Södra Indien. Hade först tänkt åka till Goa men det funkar inte med datumen. Ska åka helt själv. Hoppas jag lyckas skriva en bra dikt där så att jag inte får för mig att jag är SJÄLVISK som lämnar hela familjen hemma. Det vore ju hemskt! Att framstå som självisk inför sig själv, menar jag. Solkräm, badtoffla, anteckningsbok ska med. Jag tar även med mig "På spaning efter den tid som flytt", Mathimlens favoritklassiker. Förmodligen Klas Eklunds "Vår Ekonomi" också. Jag har ännu inte släppt tanken på att skriva "Allt jag hittills vet om pengar" nämligen.Från det ena till det andra tror min några månader yngre make att jag har 40- årskris. Det kom som en chock. Hörde jag fel? 40-års-kris-moi? För att uttrycka mig kortfattat raddade han då upp vissa aspekter av ett särskilt slags tänkande hos personer med så kallad 40-års kris som han tyckte stämde in på vissa aspekter av mitt tänkande...hmmhmmm? Skaparkriser står jag ut med att genomgå men inte 40-årskriser...Högmod! Bäst att vi drar till Indien.

Läs även andra bloggares åsikter om 40-årskriser, skaparkriser, Indien, resor,

Säg hej till halvapan

Hittat och snott hos Holtermann.

Stackars Dexter

Julie Benz heter hon alltså i verkligheten. Hon som spelar Dexters goda flickvän Rita i den absolut bästa teveserien (som jag känner till) just nu. Dexters fulsnygga syrra Jennifer Carpenter är ingen klippdocka, den onda flickvännen Lila är sexig, toppen och mångfasetterad. Men hur i hela fridens namn TROR Dexters manusförfattare att han ska kunna bli en hel människa tillsammans med Rita. Det kommer ju aldrig funka. Hon är ju en schablon. Hon kommer aldrig att förstå sig på honom! De har ju dessutom inget KUL! Det enda hon gör är ju pancakes till ungarna. Och vill inte ens ha sex. Min fråga är nu: Kan ni manusförfattare svenska? Läser ni svenska bloggar? Har ni en plan? Åh, jag hoppas att ni har en plan.
Och: Var är säsong 3?

Läs även andra bloggares åsikter om Dexter, Julie Benz, Jennifer Carpenter, Jaime Murray

Tvi för medvetenheten tvi!

Jag sitter på jobbet och med blossande kinder lyssnar jag på en kassett där jag gör en intervju. I bland stänger jag av bandspelaren och går ett par varv för att bli av med skamkänslorna. Min röst i bakgrunden är malande och beskäftig....Stackars den intervjuade! Efter intervjun bröstade jag upp mig och tänkte att den intervjuade verkade vara så "omedveten om sig själv". Men det är typ bara jag som pratar! Snacka om att vara omedveten! Tvi tvi för bandspelare!

Nu blir det snart nytt