Rymmer jag inte

Rymmer jag inte hela städer– särskilt de uråldriga. Kairos rum öppnar sig inut och dammet över de trånga gränderna. All denna hetta rymmer jag. Och de nyare städerna rymmer jag. Manhattans spikraka gator och ljuset om morgonen och vinden som får plastpåsar att flyga. Och skogen rymmer jag med alla dess stigar och berg och sjöar och i sensommaren: alla dess dofter. Rymmer jag inte även hus- särskilt de ursprungliga tegelhusen och de gröna plastmattorna, trapporna och färgade glasfönstrena. Men även nätternas enorma hus– där jag vandrar ostörd och besöker delar av huset där inga andra får vistas. Rymmer jag inte även detta hus– det som omger mig nu, det lugna knakande trähuset med en ovanvåning fylld av minnen och sängar för gäster.