Buskar och träd

Det kom en dag när det inte fanns ett enda papper kvar i lägenheten, inga A4, inga brevpapper, inga kollegieblock, inga oskrivna lappar. Det skulle handla om buskar och träd. Om att buskar både är väldigt unga och väldigt gamla samtidigt. Kreosotbusken i USA är över 11 00 år. Den består av genetiskt identiska skott som växer i en cirkel – den ursprungliga mitten dör, men växten fortsätter utåt i en långsam spiral av nytt liv. Innan jag visste det jag vet i dag tog jag bort nya skott på buskar. Men det är de gamla grenarna du ska sikta in dig på, förstås. Ljus måste släppas in. Det gamla ska bort för att det nya ska leva. Sen måste man ha koll på buskens växtsätt men det här är ingen uppsats. Träd kan bli gamla men de är så att säga äldst i mitten, i kärnveden. Som gammmal är jag nog mer lik en oklippt buske än ett träd. Spretig, både gammal och ung i låg formation. Fast 11 000 år vill jag inte bli. En Perovskia med sin kortare livslängd räcker.

Rymmer jag inte

Rymmer jag inte hela städer– särskilt de uråldriga. Kairos rum öppnar sig inut och dammet över de trånga gränderna. All denna hetta rymmer jag. Och de nyare städerna rymmer jag. Manhattans spikraka gator och ljuset om morgonen och vinden som får plastpåsar att flyga. Och skogen rymmer jag med alla dess stigar och berg och sjöar och i sensommaren: alla dess dofter. Rymmer jag inte även hus- särskilt de ursprungliga tegelhusen och de gröna plastmattorna, trapporna och färgade glasfönstrena. Men även nätternas enorma hus– där jag vandrar ostörd och besöker delar av huset där inga andra får vistas. Rymmer jag inte även detta hus– det som omger mig nu, det lugna knakande trähuset med en ovanvåning fylld av minnen och sängar för gäster.

Äldst och sämst

I fönstret som vetter österut, mot morgonsolen, står krukor med gurkväxter med gula blommor. Ett mjukt dis vilar över sjön. Grannhunden Vera har ännu inte setts till. Jag dricker kaffe och ser ljuset stiga. Jag studerar till trädgårdsmästare på Skillebyholm. När någon ser växterna och tar hand om en plats i många år så händer något. Så är det där. Varje träd har en historia. Och en skylt! Acer, Quercus, Prunus, Alnus, Malus. Det är som att jag får börja på nytt. Jag är äldst och kan minst. I en dikt för länge sedan skrev jag: “Ingen lärde mig blomstrens namn. Biologiläraren hade så håriga händer.” Jag blev en skrivande. Men nu lär jag mig om det som växer. Vad är en lök? Löken är en stam.