måndag 31 december 2018

Det andra uppbådets avantgardist

Lille Zachris är den som aldrig skapar något nytt själv och aldrig tar några risker. Däremot hoppar han på de nymodigheter som börjar få vind i seglen och framställer dessa som sina egna. En andra uppbådets avantgardist, en vindflöjel. Sagan om Lille Zachris kallad Cinober skrev av E.T.A Hoffmann. Finns att läsa här på engelska.

Det är Lars Gyllensten som i Ur min offentliga sektor kallar Lars Gustafsson för Lille Zachris. Tonen är hätsk. Lika hätsk som mot litteraturkritikern Lars Bäckström som Gyllensten anser använder "modeord, tendentiöst tillrättaläggande, klyschor och slappa hugskott" när han ska bestyrka sin doktrin om nyenkelheten.

Men denna hätskhet, hur såg Gyllenstens och Gustafssons konflikt ut?  När jag läser deras texter ser jag likheter mer än olikheter. Är Gyllensten som jag? Snabb att kasta sig över skribenter som liknar honom själv? Negga om kvinnliga poeters provinsialism tex vilket jag vet att jag gjort.

torsdag 27 december 2018

Ensam på partaj

Jag är inte den som brukar gå på kulturfester och tycker att det är underligt att jag varje år blir bjuden på just Expressens Kulturfest. (Aftonbladets borde jag få gå på för där har jag ju medverkat, eller SVDs eller Tidningen Vis) Nåväl, förra vintern bestämde jag mig för att gå trots att jag inte visste om någon jag känner skulle gå dit, som ett socialt experiment om inte annat. Jag klädde upp mig och gick till Nalen. Jens Liljestrand och Karin Ohlsson stod i dörren och hälsade välkomna, de känner endast vagt igen mig.  Jag hämtade mat och ett glas vin och ställde mig vid ett tomt barbord. En kulturjournalist från Aftonbladet ställde sig vid samma bord tillsammans med sin man. Hon och jag var på AB samtidigt. Jag sa hej och försökte småprata lite med henne och maken. Det gick trögt. Hon vände till och med ryggen mot mig och uteslöt mig helt från sitt samtal. Ja, ja där stod jag i alla fall och åt gratismat. Efter en stund kom två unga kvinnor och delade bord med oss. Vi presenterade oss och började samtala, visade sig att vi har några gemensamma vänner osv. När den ene skulle gå till baren frågade hon om hon skulle hämta något till mig med.  Summan av kardemumman: De var VÄNLIGA och tog lite ansvar för den äldre damen som stod ensam vid deras bord. Till skillnad från dumma AB-tanten. Nåväl, nu är jag bjuden igen och vet inte om jag ska gå. Jag älskar ju partaj! Jag tycker även att partaj blir roligare om jag är bjuden på dem. Jag gör så att säga partajet en tjänst om jag går. Och jag fick två nya Facebook-vänner den kvällen och det blev livat i baren då jag stötte på kompisar från förr. Det lutar åt ett ja alltså. Gott slut!

måndag 10 december 2018

Blondes in Selamlik



En film som aldrig blev av. Lite rörig idé men jag tycker fortfarande att det är underhållande. 

Först på engelska. Sen blir det svenska. Hoppeliskutt! Sen engelska igen.

 1. In every society in every culture, women and men adapt to behaviours and take on appearances that give them social, cultural, economic and survival benefits. Man is mimetic an we can’t help it.

(Images from nature, of babies, animals, imitating objects)

In Gulag for example, the infamous soviet work camps, many women transformed from prudish, home woven girls to hard core prostitutes in order to please the men in charge- the criminal urkis- and by this transformation enhance their own chances of staying alive for one more day. 
Falling in love with a Russian intellectual these days was a really bad idea. The intellectuals were seen as scum and doomed as soon as they stepped in to Gulag.

(Images from Gulag, tattoos, black and white photos…archives…)

From this perspective it is not strange that women of the north east hemisphere like Sweden and Poland more than often dye their hair. It is just a smart survival strategy. If these women are lucky- they can attract a man from a position that they perceive as high in the hierarchy of the western hemisphere.

(Images of fat men in suits, big cars…mobile phones tacky watches, jewelry but also classy and more prominent guys as…Kofi Annan?)

But Blondes are not just one species. Just like in the old ottoman era, where the harem consisted of thousands of women, the blondes have their on hierarchical system.


(Images of harems and veiled women.)

Andrea Rosenbaum, professor in anthropology at the University of Stockholm has an ongoing project where she studies the hierarchy of blondes and at what point a blonde stops being an object and becomes a subject.

(Images: Andrea in her workplace at the university, computer, books, she walks down the street, tiny Jewish actress with glasses, blondes in a bus, blondes in a room, an intellectual Jewish woman, a couple of blondes, they look at each other, throw gazes, stare.. sometimes awkwardly they notice the camera….they know they are studied…. )

Rosenbaum: -Well, the concept of subject and object is almost obsolete these days. I see this from the standpoint of cultural survival strategy. But still- when do you stop being an object and become a subject? At what point? Primarily I study the gazes and how the blondes try to give themselves a position in the group. Call it hierarchy Call it female survival strategy...

(Images: Blondes….in a room, Four blondes sit in a white waiting room and read, maybe two chat. One intellectual blonde, on regular girl next door blonde, one sporty blonde etc. Different types. The door opens. A platina blonde walks in with fixed breasts and a pink jump suite. All the other blondes look at her.)

Rosenbaum: - I have been doing this for ten years. And all of my data is pointing towards one direction. And that is Mimesis. Mimesis is the built capacity of man which is much stronger than what we think is rational man. As a matter of fact, Im about to tear down the whole foundation of western thought.

Voice over: - Well, the concept of being blonde is to be found in every society on earth, even in Asia. We have come over this weird piece of film that has become very popular among asian nationalists right now and is spreading over the internet. In it two chinese “blondes” mock the Swedes in a park:

Chinese Pennalist on the square Nytorget Stockholm Sweden. Sunny spring day, they sit on a bench, well made up, great clothes. Two Chinese women who speak Chinese. Subtitled in Swedish or English. 

Scen 1. kinesiskorna  tittar på och kommenterar en svensk kvinna (1) som passerar med matkassar och unge.

-Ser du vad hon har i kassarna?
-Blöjor!
-Ha ha!
-Bindor!
-Ha ha!
-Välling!
- Ha ha!
 -Ungen har blaskiga ögon!
- Ja usch!
- Det är väl för att den får så dåligt med näring, du vet de lever ju på filmjölk och mackor.
- Ja, ingen köttbenssoppa här inte.
-Inte tänker de vuxna på vad de äter heller, det är därför de blir kraftiga så fort de inte är tonåringar längre.

Scen 2 kinesiskorna – svensk kvinna (2) passerar med unge.

- Den där då?
- Hon ser ut att avsky bilar.
- Ha ha - ja och vilka fula skor, hon röstar säkert på miljöpartiet.
- Och ungen då?
- Som en blek hårlös råtta.
 - Ha ha - inte får de se sina ungar växa upp heller
- Nä, det överlåter de åt främmande människor att göra, låter främmande män och kvinnor uppfostra deras barn, det tycker dom är rätt - dom verkar vilja se så litet som möjligt av sina barn, till och med på sommarloven skickar de bort dom - ja, det där som heter Barnens Ö.

Scen 3- kinesiskorna – en svensk kvinna (3 )

- Titta på den där blondinen - det enda de har är sina ljusa glesa hårstrån.
-De åldras så snabbt- när de är trettio ser de ut som gummor.
-Skumt att de har tänderna kvar.
-Ha ha!

Scen 4  kinesiskorna – en svensk kvinna (4) –med stora bröst.

-Den där då - försöker se ut som vad heter den där Ann Nicole 
- Jag fattar inte hur dom fått för sig att stora bröst är nåt snyggt, dom ser ju bara ut som mjölkkossor. 
- Ja men hon lär ju knappast ha råd med en bröstoperation.
- Nej för deras män tjänar ju ingenting.
- Ja herre vilka förlorare männen är!
- Hurra för kvinnokamp, nu sitter dom där och försörjer sina män i stället för tvärtom. 
- Haha - ja det är vidrigt , du vet när vi skulle genom entrén från tunnelbanan så bara tränger sig en man före och skriker nåt i stil med ”sorry, I’m in a hurry to pick up my kid from dagis” – ja men visst, håll inte upp dörrar, låt inte kvinnor gå före 

Scen 5 kinesiskorna och Lars Erik Åström som kommer in i bild, stannar till en kort stund, går ut ur bild 

-Det där var Torbjörn Tännsjö 
-Jaså var det. 
-Han som skrev att de förtryckta identifierar sig för starkt med den härskande klassen så de gör aldrig uppror 
-Ha ha -ja det säger ju allt om sakernas tillstånd.
-Ja ha ha!

Scen 6 kinesiskorna – översiktsbilder av parken 

- Den här parken är den finaste de har här i stan, här bor alla som har sådan här media jobb.
-Om den här parken var en wok panna vad blir det för mat av det här? 
- Fläsk med selleri? 
- Titta där kommer tofun och spenaten. 
- Ha ha!
  
Och så något slags övergång....

3.Blondes in Selamlik
 In the surburb of Rinkeby, four blondes already encountered in the first part try to take over on of the public spheres, the café, where the Turkish and Somalian men drink coffee all day. It’s filmed as a happening. We will study how the men interact with the blonde “perpetrators”. Will they leave the café? Will the Swedish women and the men start talking? The arriving blondes are to be friendly and talkative. Blondes in selamlik.