Apropå den pågående diskussionen om kulturmän. Text från 1990. Av Jenny Morelli
En juninatt i slutet av 1900-talet träffade den svenske författaren en i media ofta förekommande blondin på en krog i staden. Han tyckte hon var söt och vulgär. Blondinen å sin sida tyckte att författaren var ful men att han hade ett symboliskt värde. Han drack whisky. Hon drack vin. De följdes åt hem när krogen stängde och ledde varsin cykel genom stan. Blondinen pratade hela tiden. Hon talade om sorg och språklöshet, om kärlek om tålamod. Han var tyst, fick knappt en syl i vädret. Han var en aktad man med hår i näsan. Han var viss om sin storhet. Alla de andra betydelsefulla männen i staden tyckte att han var ett geni. Den vissheten räckte långt. Han var mån om och vårdade sin upphöjda position. Han gillade män som skrev om män. Han brukade umgås med sina intellektuella likar, på kafé och på lokal. Hon visade ingen nämnvärd respekt för honom. Som om hon hade knarkat.
-Det finns tre kategorier av män. Vet du vilka? sa Blondinen när de ledde cyklarna uppför en backe. Det där var sådan där ytlig veckotidningskunskap som han avskydde. Flams.
-Aha, vilka är de?
-Hjärnmän, hjärtmän och kukmän, svarade hon
-Och vad är jag, frågade han. -
En hjärnman förstås, svarade hon.
-Hur vet du det?
-Jo, för du har ingen kropp, sa hon. Hon fnissade.
-Och själv då? Vad är du? sa han.
-Jag är allt, svarade hon.
-Du är en mediabluff, sa han.
---------
En annan bok i hyllan var skriven av hans gode vän, Den Andre Svenske Författaren.
-Har du legat med honom också? sa han med sarkasm i rösten.
-Nä, ville inte, jag ligger helst inte med knarkare, svarade hon. Författaren ryste. Detta var ett slag under bältet. Han älskade den andra författaren och hyllade hans arbete. Han ilsknade till. Vad är det här för en kvinna?
-Jag vill inte att du talar om Honom. Du har ingen rätt, sade författaren.
- Ingen rätt? Jag trodde jag var hemma hos mig?
- Var bara tyst. Inget annat.
---------
En juninatt i slutet av 1900-talet träffade den svenske författaren en i media ofta förekommande blondin på en krog i staden. Han tyckte hon var söt och vulgär. Blondinen å sin sida tyckte att författaren var ful men att han hade ett symboliskt värde. Han drack whisky. Hon drack vin. De följdes åt hem när krogen stängde och ledde varsin cykel genom stan. Blondinen pratade hela tiden. Hon talade om sorg och språklöshet, om kärlek om tålamod. Han var tyst, fick knappt en syl i vädret. Han var en aktad man med hår i näsan. Han var viss om sin storhet. Alla de andra betydelsefulla männen i staden tyckte att han var ett geni. Den vissheten räckte långt. Han var mån om och vårdade sin upphöjda position. Han gillade män som skrev om män. Han brukade umgås med sina intellektuella likar, på kafé och på lokal. Hon visade ingen nämnvärd respekt för honom. Som om hon hade knarkat.
-Det finns tre kategorier av män. Vet du vilka? sa Blondinen när de ledde cyklarna uppför en backe. Det där var sådan där ytlig veckotidningskunskap som han avskydde. Flams.
-Aha, vilka är de?
-Hjärnmän, hjärtmän och kukmän, svarade hon
-Och vad är jag, frågade han. -
En hjärnman förstås, svarade hon.
-Hur vet du det?
-Jo, för du har ingen kropp, sa hon. Hon fnissade.
-Och själv då? Vad är du? sa han.
-Jag är allt, svarade hon.
-Du är en mediabluff, sa han.
---------
En annan bok i hyllan var skriven av hans gode vän, Den Andre Svenske Författaren.
-Har du legat med honom också? sa han med sarkasm i rösten.
-Nä, ville inte, jag ligger helst inte med knarkare, svarade hon. Författaren ryste. Detta var ett slag under bältet. Han älskade den andra författaren och hyllade hans arbete. Han ilsknade till. Vad är det här för en kvinna?
-Jag vill inte att du talar om Honom. Du har ingen rätt, sade författaren.
- Ingen rätt? Jag trodde jag var hemma hos mig?
- Var bara tyst. Inget annat.
---------
