Ni vet den där äldre mannen som alltid sitter längst fram på seminarier och sedan greppar mikrofonen och håller en lång utläggning om sakernas tillstånd- det strömmar lite gott ur blandat ur gubbens mun, han har suttit tyst länge och tagit emot information och nu får vi ta del av hans spridda reflexioner, information som idisslats i hjärnan. Han är jag.
Med detta sagt vill jag nu delge er mina tankar kring medievärldens framtid efter att ha på första bänk avlyssnat (och ja, ställt frågor med mikrofon) ett seminarium om boken “På väg mot medievärlden 2020” med Gunnar Nygren/ Ingela Wadbring som redaktör.
Första intrycket: det kommer gå illa. Det finns ingen existerande affärsmodell för information som inte samtidigt har ett kommersiellt syfte, allt blir marknadskommunikation. Andra intrycket: Vissa kommer kunna ta del av högkvalitativ journalistik i framtiden också men de tillhör en bråkdel av befolkningen.
Finns det en presumtiv marknad för trovärdighet? Finns ett verkligt behov hos människor att bli tilltalade som läsare och inte som presumtiva konsumenter av ett budskap, en vara eller en tjänst- eller är detta behov socialt konstruerat av en kultur, ett lands utbildningsväsen? Jag fick inga svar.
Scenario: De lägre samhällsklasserna får liksom nu hålla tillgodo med förklädd reklam och PR förpackat som journalistik. Den övre medelklassen ger upp sitt uppfostringsprojekt av de lägre och skapar exklusiva reservat åt sig själva där de betalar för att SLIPPA läsa smörja som tex SVD Weekend
Med detta sagt vill jag nu delge er mina tankar kring medievärldens framtid efter att ha på första bänk avlyssnat (och ja, ställt frågor med mikrofon) ett seminarium om boken “På väg mot medievärlden 2020” med Gunnar Nygren/ Ingela Wadbring som redaktör.
Första intrycket: det kommer gå illa. Det finns ingen existerande affärsmodell för information som inte samtidigt har ett kommersiellt syfte, allt blir marknadskommunikation. Andra intrycket: Vissa kommer kunna ta del av högkvalitativ journalistik i framtiden också men de tillhör en bråkdel av befolkningen.
Finns det en presumtiv marknad för trovärdighet? Finns ett verkligt behov hos människor att bli tilltalade som läsare och inte som presumtiva konsumenter av ett budskap, en vara eller en tjänst- eller är detta behov socialt konstruerat av en kultur, ett lands utbildningsväsen? Jag fick inga svar.
Scenario: De lägre samhällsklasserna får liksom nu hålla tillgodo med förklädd reklam och PR förpackat som journalistik. Den övre medelklassen ger upp sitt uppfostringsprojekt av de lägre och skapar exklusiva reservat åt sig själva där de betalar för att SLIPPA läsa smörja som tex SVD Weekend
— jenny morelli (@jennymorelli) March 31, 2013
