I början av staden

Det var sol i går när jag vandrade norrut mot Roslagstull. En ensam man satt med en bok och åt thaimat på en restaurang. Många bilar i omlopp fast det var söndag och det doftade bensin från Statoil-macken. Plötsligt insåg jag att jag bor i början av staden. När jag som liten satt i baksätet på pappas bil har jag starka minnesbilder av just Roslagstull, vi kom körande från Norrtäljevägen och plötsligt tornade den mytiska staden upp sig. Min storasyster Ingrid fick berätta om vad som gick att köpa i alla butiker som vi körde förbi. Tyckte det var magisk. Jag korsade tullen och gick Bellevue-vägen upp mot Carl Eldhs- ateljémuseum. Förbi Brunnsviken och så ut på Haga, upp till turkiska paviljongen och sedan tillbaka. Kände eufori. Sedan tillbaka till Roslagstulls alla bilar och hus. Har saknat att vara en del av staden. Här trivs jag. Här vill jag bo.

Korven befriade

Jag sitter på en lunchrestaurang nära Rådmansgatan och är omgiven av människor med god ekonomi och bra smak och jag får panik och känner mig insnärjd. De är inte purunga, men deras tänder är kritvita och de har slimmade kroppar och likadana kläder. De skrattar jättehögt åt skämt jag inte hör. Jag får Stepford-wife-panik. Fixar uppenbarligen inte medelålders perfektion. Rymmer till en Seven Eleven, utanför ser jag en annons för korv som är kul: "bejaka din kärlek till korv". Jag köper en Bigbite med räksallad för 28 kronor och ser medvetet till att spilla på sidenblusen. Friare genast.

Grovsoprumskonkurrenten

Det började en dag i våras med att jag hittade trädgårdsmöblerna som hade flagnat i färgen och hade lösa skruvar men som var helt okej. Och dagen efter- den bondska rokokosoffan med fint randigt tyg. Numera kan jag inte gå förbi grovsoprummet utan att titta in och se om det står något där. Förra veckan hittade jag två fina skoställ i metall och trä och en fin utdragssäng i trä som jag inte tog.

Men i förrgår när jag stack in huvudet stod en äldre dam med långt grått stripigt hår, cig i mungipan och lite tuffa mc-kläder där. Jag trodde hon slängde saker, bredvid henne stod en vacker gammal kälke och en finfin lerkruka.

"Fin kruka, den ska du väl inte slänga?" sade jag.

"Jag tog den först men vill du köpa den?" sa tanten.

"Nej tack" sade jag och log artigt.

Jag backade sakta ut och insåg att jag fått en grovsoprumskonkurrent. En co-scavenger. Hon verkar stenhård. Jag aktar mig nu lite för grovsoprummet.

Hej Sibirien, snart kommer vi

Duktig fjortis

Heathers såg jag aldrig när det begav sig men den verkar ju bra. Bild hittad hos den här unga begåvningen-modebloggarnas egen Martina Lowden. Nu ska jag cykla hem från första dagen på jobbet, adjö.