Cyklamen hamnar i kruka.
Grå filttoffla randig skjorta.
Fågelben.
Han äter och somnar igen.
Snarkar i sin rullstol.
Hör honom hosta.
Jag fann honom sovande bland alla gamlingar.
Han från Elfenbenskusten och hon från Tyskland matade.
Hoppsan, snark!
Det är bra drag i ljudet.
Han låter som när han var frisk.
Vad väntar kroppen på?
Vad är det han inte är färdig med?
Men frågan är felställd- far tar inga beslut.
Kroppen matas, torkas av, blöjas .
Det blå linoleumgolvet.
De blekgröna väggarna.
Det ljusgula täcket.
Den grå himlen.
Det blå linoleumgolvet.
De blekgröna väggarna.
Det ljusgula täcket.
Den grå himlen.
Jag vet inte vad jag känner.
Ömhet tror jag.
Ömhet och likgiltighet.
Det här är inte ditt millennium, Lelle.
Husen är färdigbyggda.
Gå till Lasse, han väntar.
3 kommentarer:
Jag önskar jag kunde skriva som du.
Isa
Fin! Bea
Ah... jag vet inte vad jag ska säga men att läsa en Morelli... det gjorde jag ju redan då på slutet av 80-talet och på 90talet... och nu är allt något annat och ändå samma
Skicka en kommentar