torsdag 6 oktober 2016

Slänga kläder från båten SJOK 1

Okej här flyter vi mitt i floden min vän, med våra trådar, våra liv. Eller om det nu är det floden som rinner genom oss.
Ett vet jag: vad jag syr kommer jag glömma. Härom dagen fick jag skäll av min make: att jag alltid glömmer i går. Men nuet är mitt sätt att vara lycklig.

Texten rinner genom mig som vatten. När den är sydd måste den bort. Jag vill inte väga något. Bara bära kläder i bland. Plaggen kastar jag sedan in till stranden. Där någon annan får hitta dem, kanske bära dem.

Mitt första plagg väver jag av det första huset. Där finner jag ett gråtande barn som jag lyfter upp och bär 10 000 mil. När jag slutligen sätter ned det är det gammalt och enligt egen uppgift “helt okej”.

Senare råkar jag få veta att just denna gamling ofta somnar och drömmer att det befinner sig i det första huset. Som att det begivit sig motströms.

Mina egna barn är tre hundar som jagar sjöfåglar på stranden. Jag springer efter dem i vinden, hinner inte i kapp. Hundarna blir barn igen innan de hinner döda någon fågel. Jag känner lättnad.

Vi passerar en stor festival. Där leker en stor och klumpig kvinna jag kände som barn. Hon sitter i en enorm grävskopa. Kvinnan vill visa att hon minsann kan visa ömhet med stora maskiner och hårda material, hon smeker försiktigt kinden på min manliga granne med den enorma skopan. Det går bra. Hon gör honom inte illa. Vi skrattar allihopa. Jag är bland vänner.
 Men så inser jag att jag har glömt en av hundarna. Jag grips av panik och måste tillbaka. Då vandrar jag bakåt i tiden 10 000 mil och år men glömmer hunden och världen är klar och full av sol och vulkanerna håller sig lugna och jorden är svart.

I den här världen finns inga dofter och det sägs att den som ska dö tappar sitt luktsinne. Men jag vet att det inte är jag för jag planerar att leva för alltid. Vilket är en lögn förstås, men en användbar sådan.

Inga kommentarer: