måndag 11 februari 2013

Ingenting har hänt

I en parallell verklighet ringer sjukhuset i torsdagskväll och säger att de fått in en man och ett barn. En långtradare i södergående riktning på E4:an vid Salem såg dem inte och körde rakt in i bilen. Men ingenting har hänt. Alla mår bra. Fast bilen är kvaddad. Brandmännen var snälla och polisen körde dem ända till Gnesta.






9 kommentarer:

Anonymous Anonym sa...

Usch och fy! Jag kan inte riktigt släppa det där. Kram

11 februari 2013 12:32  
Blogger Jenny Morelli sa...

Vittnets iaktagelser:

"Jag kom körande E4/E20 söderut mot Södertälje. På raksträckan efter Shellmacken vid Hallunda trafikplats ökar jag farten i vänster körfält. Jag har inga bilar framför mig i den filen. Det finns bilar och långtradare i mittfilen och i högerfilen. Snett framför mig, i mittenfilen, ser jag en långtradare (dragbil med trailer) som beter sig underligt. Därför saktar jag ned och avvaktar vad han skall göra. Först svänger han ut till hälften i vänsterfilen därefter svänger han tillbaka in i mittenfilen och bromsar. Därefter svänger han in i högerfilen. Vid det tillfället är jag i jämnhöjd med lastbilens trailer. Plötsligt förstår jag att något är påväg att hända och bromsar så kraftigt det går i rådande väglag. Långtradaren är nu tillbaka i mittfilen och ligger innanför mig. Då ser jag att han skjuter en grå Peugeot framför sig. Bilen "släpper" från lastbilens front och kastas ut framför mig i vänsterfilen där den slår i betongavskiljaren kraftigt och snurrar runt ett helt varv framför mig (som fortfarande bromsar allt jag kan) och ser bilen glida/snurra framför mig. Jag ser att det sitter en man och ett barn i framsätena. Peugeoten stannar slutligen med höger bakdel intryckt i betongbarriären och fronten snett ut "mot Stockholm". Jag får stopp på min bil endast 30 cm från deras. I och med min kraftiga inbromsning har min bil slagit på varningsblinkers. Jag går ur och ser att mannen och barnet inte är synligt skadade och verkar röra sig utan hinder. När jag konstaterat läget går jag tillbaka och backar min bil 8-10 m bakåt för att använda den som barriär tills hjälp kommer. Jag stoppar ett par förbipasserande och ber dem ringa 112 och går därefter fram till bilens förare och passagerare och pratar med dem. Föraren klagar på nacksmärtor och ringer på min anmodan 112 och informerar om vad som hänt. Under tiden har långtradarchauffören parkerat på vägrenen en bit innan den polisficka som finns lite längre ner. En vit Volvo 245 eller liknande står framför tradaren. Förmodligen uppfattar chauffören alla incidenter som sker runt hans fordon och både Volvon och tradaren kör fram till polisfickan och stannar där, väl ur vägen på högersidan.
När Vägvakten (som kom relativt snabbt men kändes som en evighet) och brandkår var på plats gav jag namn och telefonnummer till en brandman och lämnade platsen."

12 februari 2013 14:46  
Blogger Jenny Morelli sa...

jag började gråta när jag läste hans mail...

12 februari 2013 14:46  
Anonymous Anna Brodow Inzaina sa...

Usch vad otäckt! Men så bra att de klarade sig så gott som oskadda. Hur är det med nacken? Kan bli besvärliga pisksnärtskador.

12 februari 2013 14:59  
Anonymous FransyskanH sa...

Nu har jag tänkt pâ dig och er sen igâr. Nu senast när jag alldeles nyss sâg en ambulans stâ utanför ett hus pâ en gata i Florence. Hoppas ni mâr bra. Ditt inlägg, en dikt mellan verklighet och poesi. (Vilket man kan tillâta sig säga när olyckan gick sâpass. Dina rader fick mig att vakna upp frân vardagsdimman).

12 februari 2013 23:20  
Blogger Ana sa...

Men fy vad hemskt! Hur mår de? Är de helt oskadda! Så läskigt.

13 februari 2013 11:30  
Anonymous Anonym sa...

Hu, så läskigt Jenny!!!! :(

Stor varm kram till dig och till man & barn.

/Johanna

15 februari 2013 13:17  
Anonymous Anastasia sa...

jag förstår inte. hände det din man och barn?!

15 februari 2013 14:58  
Blogger Jenny Morelli sa...

Anastasia- jepp. Men alla mår bra.

15 februari 2013 16:42  

Skicka en kommentar

Prenumerera på Kommentarer till inlägget [Atom]

<< Startsida