måndag 26 december 2011

Vi vill helst inte tänka

Schwisch, snabbt ska det gå; att tolka en mängd intryck och avgöra om något utgör ett hot mot min vidare existens. Alla sinnen samverkar. Och om den gröna smala saken i synfältet inte är en grön böna utan en giftig orm, bör jag förflytta mig snabbt upp i trädet, Hopplala.

Vårt tänkande är uppdelat i två separata system. Det första hjälper oss upp i trädet, att känna igen ansikten, förstå tal och ta snabba beslut baserade på knapphändig information. Detta system har direkt tillgång till alla våra tidigare minnen. De mest tillgängliga minnena är kopplade till våra starkaste känslor: rädsla, smärta och hat.

System Ett tar ofta fel. Men eftersom vi människodjur ständigt utsattes för ständiga faror såsom gröna giftormar och anfallande rovdjur fick den snabba feltänkaren evolutionära fördelar (fler barn) framför den som tänkte rätt men långsamt. Glufs, säger rovdjuret när det tuggar i sig den saktmodiga.

System Två däremot har oftare rätt, vilket alla vi som erfarit eftertankens kranka blekhet alltför väl känner till. Detta system konstruerar kunskaper på medvetet tänkande och synar kritiskt alla argument. System Två är Storebrodern, Kulturen, Korrläsaren, Städtanten. Det lägger i hop två och två, det tillåter oss att korrigera missuppfattningar och planera inför framtiden. Systemet är av ett senare evolutionärt datum. En människoapa är inte i lika stort behov av att fly från rovdjur, däremot kan tankar om utvidgade territorium vara av större vikt. (Befinner sig för övrigt inte den episke romanförfattaren ofta i denna kategori?)

Men- om vi människor nu har alltså tillgång till båda systemen- varför använder vi då inte System Två lite oftare eftersom det är mer tillförlitligt?

Enligt Daniel Kahneman (Nobelpris i ekonomi 2002) beror det på att System Två är en latmask, en stor mental ansträngning krävs för att sätta i gång det. Det är jobbigt och kostar massor av kalorier. Våra stackars hjärnor konsumerar stora mängder glykos när vi tänker PÅ RIKTIGT och det vill vi inte. 

(Det här känner jag igen, jag brukar må illa när jag koncentrerar mig för mycket) Men observera att när vi sysselsätter oss med sysslorna matematik, retorik och logik- så behöver vi inte tänka, bara följa reglerna. Då är det snabbfotade System Ett som springer runt. Långsamma Tvåan använder vi bara om vi absolut måste. Kahneman talar om "Availability Bias" och om jag förstår saken handlar det om att vi alltid är partiska utifrån de tillgängliga erfarenheter vi bär på, oftast bygger vi ny kunskap på lagrade falska illusioner om hur det faktiskt är.
Vi är blinda för vår egen blindhet...

Läs mer:  "How to Dispel Your Illusions" by Freeman Dyson i NYROB
Intervju med Kahneman i Independent

Etiketter:

2 kommentarer:

Blogger Space babe sa...

Intressant. Känner igen mig själv...

27 december 2011 16:03  
Blogger Jenny Morelli sa...

Jag anar mer o mer att mina kunskaper om när System 2 används är ytterst bristfälliga...

28 december 2011 09:46  

Skicka en kommentar

Prenumerera på Kommentarer till inlägget [Atom]

<< Startsida