så måste det- det hoppas jag-
falla för
en munterhet som gungar på fasans rand
och som inte ens ropar hjälp hjälp hjälp,
eftersom allting sker i det tysta.
Ur Nära Ögat, dikten Slapstick av Wislawa Szymborska
Jag tyckte mycket om Monolog för Kassandra också, gudinnan som alltid talar sanning men som aldrig blir trodd. Hon som vet att katastrofen ska komma och ber människorna se sig själva från stjärnorna.
Jag älskade dem
Men gjorde det från ovan.
Ovanför livet.
Från framtiden. Där är det alltid tomt.
Jag är hemma nu. Ska laga ett par byxor åt Olle, sätta en läderlapp på knäet. I morgon är det bröllop för Max och Maria, jag ska hålla tal och fnular på det i kväll. Homo Ludens är ett tema. Förgänglighet ett annat. Personkemi ett tredje. Förmågan att få livet att ske precis där man själv är, att aldrig snegla.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar