fredag 24 september 2010

Poserande dikt

Jag lyssnade på poeten UKON och artisten Caroline af Ugglas som läste högt ur den gemensamma boken "Hjälp, vem är jag". De har verkligen kemi och af Ugglas läste UKONS barndomsminnen och UKON läste af Ugglas. Varje fras började med ett "Jag minns..."

Af Ugglas vill i första hand roa, många av hennes underhållande minnen handlar om mammor och kompisars mammor som blir arga, när ungarna gör tokiga bus såsom spolar ner allt i kylen i toan och sedan hävdar att toalettfolket behöver maten bättre än den arga mamman. Hon är en entertainer, en lillasyster, en Pippi inför sig själv.

Flera av texterna handlade om bajs, och det tror jag gäller för oss flesta, våra föräldrars iver att socialisera oss och få oss rumsrena sätter säkerligen sina skamliga spår i oss.

Tyvärr nådde aldrig minnena någon botten. (Inte i mig i alla fall) Uppläsningen blev ett slags poserande i stället. UKONs minnen var rätt så...neutrala, han blottade sig inte det minsta. Förutom en gång när af Ugglas läste att han är så ledsen över att hans föräldrar dog så tidigt och aldrig fick träffa hans barn, då nästan avbröt UKON af Ugglas...som om han ville överrösta hennes fras.

Men som sagt, they play too safe, jag upplevde snarast att jag var inne i en privat sfär (deras vänskap, deras terapi).

0 kommentarer:

Skicka en kommentar

Prenumerera på Kommentarer till inlägget [Atom]

<< Startsida