Det borde komma ett inlägg här snart om att fakta sparkas och Heideggers In der welt sein.
Vi skapar inte världen, vi är inte ensamma. När vår verklighetsbeskrivning blir alltför romantisk har verkligheten en tendens att slå tillbaka. Fakta sparkar romantiker i ansiktet som Sten Levander skriver i DN. Med all rätt. Den med störst konstnärlig låga är den som har skevast verklighetsuppfattning. Och jag ska snart börja använda diktafon.
Silverfisken måste jag också komma i håg att skriva om. Jag avskyr den. Texten begår övergrepp, framförallt på litteraturen och på den förövare som antingen borde in i finkan eller slippa att vara objekt för en extrem och samtidigt stereotyp och icke-trovärdig skildring av incest. Sida upp och sida ned med dessa grova övergrepp som jag upplever som påhittade, konstruerade. Pornografisk så till vida allt allt uttalas. Direkt och om och om igen. Jag tvivlar på att beundrarna läste hela boken när det begav sig. Den går inte att läsa som litteratur.
Jo, jag vet att jag är ute i ärendet två år för sent och att jag i detta fall ställer mig på den rätt ensamma kritikern Tommy Olofssons sida. Vad spö han fick för att han inte tyckte om den.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar