söndag 4 januari 2009

Jag och min son

Fall out 3. Det är jag som är schäfern. Jag skjuter nämligen inte folk. Men jag kan engelska. 

4 kommentarer:

Sara Ödmark sa...

Så gevärsmannen är son till schäfern? Intressant.

Anonym sa...

Snabbrecension tack!

Jenny Morelli sa...

okej; jag började spela ensam efter att ha läst jonas thentes lyriska recension i dn
Det är otroligt snyggt men lite barnslig dialog till en början (man föds under jorden,efter den stora katastrofen, faktiskt där min första diktsamling "apor o nektariner" slutar)
men sen växer man upp snabbt och hamnar ovan jord- det är ett stort ödsligt hotfullt landskap där faror lurar och du ska leta rätt på din far...det är poetiskt..vackert...läskigt- jag gillar egentligen inte att skjuta men att göra det med min nioåring känns faktiskt ok...fast lite väl blodigt i bland...vi skjuter bara när vi blir anfallna och snackar "karma" det finns inbyggt i spelet att man kan göra gott eller ont. jag skulle INTE låta honom spela själv... hans engelska är inte heller tillräckligt bra, du måste ha dialog med folk o välja "rätt "alternativ.jag kan tänka mig att skapa en ny egen profil som undviker allt dödande. För allt handlar om att skapa en karaktär. ..jag får återkomma senare. NU är julen slut och det finns inte tid för spel. Mitt betyg just nu, men det kan öka: 4.

Anonym sa...

Tack, jag känner mig bortskämd.

Jag provade Fable 2, men det var inte riktigt i min smak. Dessutom blev min karaktär snabbt överviktig, vilket kanske också i ärlighetens namn bidrog till att jag slutade spela tidigt.

Poetiskt, vackert, läskigt låter bra. En morelli-fyra är tillräckligt.