onsdag 1 oktober 2008

Importhustruns tankar om utbildning

"Min man hade lämnat 20 dollar på köksbordet innan han gått till arbetet, så dagen var säkrad. Han är alltid mycket finkänslig när det kommer till att ge mig pengar. 
Jag kommer att minnas honom för det. 
20 dollar är väl för er ingen stor summa, men för mig räcker det gott som dagskassa. Så den skrynkliga sedeln hamnade i jeansen, jag knäppte skjortan och satte på mig vinterrock och mössa för att börja dagens rundtur. Dagen skulle gå i lärdomens fotspår - det var bestämt. Jag hade ett utsatt mål. I dag skulle det minsann inte strykas omkring på måfå i dåliga kvarter..."

Det där är början på en text jag skrev strax innan jag lämnade min man J 1993. På lördag bär det av till USA av diverse anledningar men om allt går som det ska kommer jag att luncha med honom nästa onsdag.
Vi har inte setts på 15 år.
Han avskydde mig för att jag lämnade honom på ett fult sätt.
Och han hade rätt- det var ett fult sätt.
Det var ett sådant där sätt som en del män brukar lämna kvinnor på.
Så jag var i hans (och i hans familjs ögon och delar av min egen också förresten!) en skvatt galen idiot.
En "Swedish Wife from Hell"

Och det har varit knäpptyst därifrån tills en dag förra vintern.
Då hade J råkat gå in på Youtube och funnit denna video .
Vad hände?
Jo, hjärtat smalt. 
Jag fick ett mycket välkommet mail.
Texten fortsätter:

"Det var varmare ute än vad jag hade räknat med, så min hemmagjorda mössa hamnade i fickan. Jag vek norrut på Hudson Street , svängde österut på Christopher Street och när jag kom fram till Sheridan Square så hoppade jag på tunnelbanan i norrgående riktning för att åka till 116:e gatan. Jag köpte cigaretter och en tunnelbanebiljett för fem dollar.
Under hela resan upp hummade och mumlade jag på en dikt som formmässigt gick ut på att resolut använda fel genusändelser i slutet av alla substantiv och dessutom lägga till ett till -R efter alla -R.
"Kärrlek i Skoget" hette dikten. Den löd såhär:

I en kärr hurrs flickat dansa
Harret skuttarr genom skoget
Ett sol lurrar ovan furra
Hurra hurra
Solet!
Kärrleket!

5 kommentarer:

Space babe sa...

Gud vad fin! Och roligt att se videon med Olle igen!

Jag är pro-hålla-kontakten-med-gamla-ex, vilket maken inte alltid förstår. Det är ett sätt minnas sig själv. Dessutom tycker jag många jag var ihop med är vettiga människor som jag uppskattar än idag.

Hoppas du får det jättebra i NY.

Morelli sa...

det är absolut ett sätt att minnas sig själv, ´min min är typ kompis med alla han varit i hop med,
tschuB j

Morelli sa...

min man menar jag

Anonym sa...

Tänk att träffa J igen. Visst, en annat liv. Hoppas han är lycklig.
Isapisa

Morelli sa...

för kännedom strular han lite...vi får se om det går...jag får kanske åka till Boston Mass