Låg vaken länge och kalevala sjöng i mig och sikar och skog var inte
långt borta. Inte heller ekonomin som poeterna är så förbenat usla på
att skildra. Att skönja något som sjunger i en om natten. Nu kokas
kaffet, strax vaknar barnen, mormor sätts på tåg. Det är ännu sol. Vi
har det bra. Men jag vill till ensamhet. Snart..sjunga.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar