fredag 13 juni 2008

Ring ring

När jag var frilansare och jobbade hemifrån kunde jag grymta över hur avfärdande och snäsiga en del människor (som satt på arbetsplatser och uppbar lön) kunde låta i telefon. Var tog artigheten vägen när de satt på redaktion undrade jag. Nu sitter jag själv på en svart stol på en redaktion (och uppbär lön) och har en telefon. Ibland ringer den. Det kan vara Patrik från Netsolutions, Lina från Streamwonder eller Ragnar från Websolution. Vad hette du sa du? Kan du bokstavera! Har vi pratats vid för ett halvår sedan? Vem? Jaha, ni har säkert superssmarta lösningar och erbjudanden och jag kanske har mailat och frågat om det ena eller det andra men nu sitter jag här och försöker få till en text om bomber och granater och en om glas, keramik och afasi och jag skriver ”det” alldeles för ofta och hur var det nu med siffror ”tolv”och 13? Nej jag vill inte prata om det nu och nej jag vill inte veta hur tibetanerna har det…Så maila i stället.
Hälsar tjejen med lön.

5 kommentarer:

Jenny Maria sa...

Jag brukar maila med exakt information och sedan typ; "jag följer upp detta mail med ett telefonsamtal torsdag eftermiddag"
- det är en bra strategi.

:-)

Morelli sa...

det är en bra strategi,för kännedom neggar jag inte om det ringer frilansare, bara när det är säljare som ringer. Och PR-människor....eller någon i min familj som ringe för ofta...

Morelli sa...

Och när ska du börja med kommentarer? jag håller med göran

Anonym sa...

Just det.
Tolv, sedan blir det 13, 14 osv.
Det tar sig!
Maggisch

Jenny Maria sa...

Det var ju Görans förtjänst att jag öppnade för kommentarer - med smicker kan man komma mycket långt.

Säljare får man snoppa av - då sparar man ju bådas tid.

Jag vet att det är fånigt men jag är lite rädd för Stockholmare eller deras dialekt, det är liksom "asså vadårå" jag känner mig lite bonnig då och osäker.

Å andra sidan säger min kompis att skåningar låter hotfulla.