torsdag 3 april 2008

Salaire de la peur

Jag vet att ni inte kommer hit för att i första hand läsa om film (eller om mat, barn, blommor och relationer...inte vet jag faktiskt varför ni kommer hit...?) Men i bland ser jag ju en och annan film och häromkvällen såg jag halva Salaire de la Peur och alldeles strax ska jag se nästa halva. Härligt med filmer utan protagonister, inga att gilla, ingen att fästa sympati på. Yves Montand slår sin lilla löpska kvinna även om vi inte får se det i bild. Varför oklart. Också oklart varför han så snabbt hängde på nyanlända gubben i vit kostym. Det doftar en slags homoerotik/socialitet här och var. Insekter som krälade och slogs i första scen. Jag anar att även människoinsekterna kommer att förgöra varandra till slut i det skarpa vita ljuset. Fortsättning följer...

3 kommentarer:

Anonym sa...

Vi kommer hit för att vi tycker om dig (och M)! Dessutom, för min egen del är det förkovrande att läsa vad du skriver om filmer, böcker m m.

Hälsningar Anders

Space babe sa...

Rädslans lön alltså?

Morelli sa...

mais oui, space babe. tu te souviens!