Jag och Maggan var alltså på GRÄV i helgen i Eriksbergsvarvet i Göteborg. Hallarna har jag besökt för länge sedan innan de blev flådiga, det var en gång i början av nittiotalet när jag datade en lång mörk man med händer stora som A4-papper och hår med olivolja i. Han blev sedermera i hop med Görel Crona. Fast det får komma mer om killar det aldrig blev något med som Mathimlen efterlyser.
Där var en sal full med tysta journalister som lyssnade andäktigt när Janne Josefsson i detalj gick igenom hur han gjorde sitt jobb. Själv njöt jag mest av att höra på förhörsledaren Harriet Persson, hon som bland andra fick Bobbys mamma att erkänna. Hennes lakoniska sätt att berätta hur man får psykopater eller narcicisster att tala var inte girl power, det var lady power big time.
Det verkar finnas en klar skillnad i temperament mellan journalister från Tv-media och skrivna medier, vi som skriver är mycket coolare, mer chosefria och fulare. Stod och småsnackade med flera sköna typer utanför seminariehallarna. Däremot finns ett statusirrande i blicken hos de som jobbar på SVT och Fyran. Och tv4 tjejerna är smala och blonderade allihop. På hemvägen på tåget läste jag med intresse Isabella Iverus porträtt på Tv-4 tjejerna Kristina Thulin och Jenny Östergren i DN. De påstår att de är feminister men verkar totalt omedvetna om hur de anpassar sig och sitt utseende för att få ingå i hierarkierna. De skriver om det hos grabbarna cirkulerande uttrycket "MILF"- "mothers i like to fuck" men verkar lägga ned mycket energi på att precis se ut så.. Som vanligt tror jag inte det minsta på att karriär går att kombinera med frihet. Ta en pommes frites. Bli en Lady power big time.
Läs även andra bloggares åsikter om Görel Crona, Janne Josefsson, Harriet Persson, Kristina Thulin, Jenny Östergren, MILF
6 kommentarer:
Spännande - jag är så nyfiken på Harriet Persson.
Om du bara skulle berätta något som hon sade, något som gjorde intryck?
jag antecknade inte, satt mest och njöt av hennes lugna norr (eller väster)bottniska och extremt trygga framtoning..hon berättade om en satanist som mördade ngn förra året...han vägrade erkänna & hon fattade direkt att han var en narcissist. nÄr hon kom in i rummet satt han med sitt långa svarta hår framför ansiktet så att det inte syntes. hon hjälpte honom att göra en bena först. han sa "jag tänker inte berätta" o hon sa "jag vet men kan du inte berätta lite om satanism, jag vet inte så mycket om det.." och han började berätta och berätta och berätta. "hur lång tid tog det då?" frågade reportern på scen, "ja det tog en evighet" svarade harriet, "men sen gick det snabbt."
recensionen i Dn avslöjar: hon vinner en miljardär på slutet- tji fick tv4-cheferna...frihet á la ann nicole smith mao.
Oj - en bena! Tänk att hela tiden konfronteras med den världen, hon måste vara väldigt stabil.
Det är huvet på spiken, både om karriär (surt sa räven) och journalistlägren. Skrivande är inte nödvändigtvis fulare iofs, men definitivt mer ... tillåtande, man behöver inte va på ett enda sätt, prata en sorts jargon.
Jag blev också otroligt nyfiken på Harriet Persson när jag läste Gräv-tidningen inför.
Trodde det var två damer från Rikskriminalen som fått Eklund att erkänna, men det verkar ha varit DNA-bevisen som fällde avgörandet för honom.
Jag inbillar mig att jag också skulle kunna bli en bra förhörare.
Skicka en kommentar