Människans under

Hemma igen från en litteraturresa med Finlandsbåt med jobbet.
Damer. En och annan make. Författare. Författares makar.Cigaretter med författare i rökhörnor på heltäckningsmattor. Lite rött vin.

Det som satte sig djupast var när Espmark läste högt och långsamt ur diktsamlingen Vintergata. Det var en dikt om en Mariafigur i trä med ett sköte av trä som en gång lockades till ett leende.

"den som upplevde undret

människans under

var jag"


Läs även andra bloggares åsikter om litteratur, författare, kjell espmark, poesi